Resan till Fukuoka
Början på min resa...
Först åkte vi med bil ner till arlanda. Fick sova nån timme kanske men det är svårt att sova när du är nervös och ledsen. Det var ett tårfyllt farväl på arlanda såklart. Jag såg ut som en gris i ansiktet efteråt, röd och plufsig i ansiktet. Haha men det är något man får ta antar jag.
Första flyget var harmlöst. Ingenting speciellt hände och jag landade i frankfurt. Där var jag lite förvirrad ett tag då de inte hade skrivit ut mitt gate nummer än så jag fick vandra omkring lite innan jag kunde hitta rätt gate. Men fördrev tiden med härliga samtal med härliga människor!
På planet till Osaka kändes det inte lika farligt i magen av nervositeten. På planet fanns en tv monitor i varje rygg stöd och man kunde välja mellan att se på filmer eller varför inte en musikvideo? Det var skönt för då kunde man fördriva tiden lite.
jag hamnade brevid en japansk man som inte var trevlig men inte otrevlig heller, en klassiker bland japaner. Efter ett tag då vi hade lyft så kom japanska värdinnor in med varma handdukar man skulle torka händerna på. Naturligtvis tappar jag min i den japanska gubbens knä! Undrar om han tänkte " lugn, det är bara en dum utlänning"
Sedan fick vi in mat! Det var två typ av förrätter och en huvudrätt. Huvudrätten fick man till och med välja vad man ville ha. Till efterätt blev det färsk frukt. Mums!
Då klockan var cirka 11 på kvällen japansk tid så de började släcka ner. Jag tror jag sov några timmar efter det men det var ganska obekvämt. Efter några timmar i samma ställning så får man lite ont lite varstans.
När jag kom till Osaka var det bara trubbel. Jag var tvungen att checka ut bagaget och checka in det igen. Men vart mitt bagage skulle lämnas ut var en annan fråga. Tänk er själva. Ni är i ett främmande land, konstigt språk, konstigt folk och konstiga regler. Jag var tvungen att skriva två formulär om att jag inte skulle ta med mig det och det (droger och dylikt) och skriva hur många dagar jag ska vara i japan. Jag skrev fyra månader men i japan i är det bara 90 dagar man får stanna. Så där stod jag, en tafatt utlänning som försöker skriva ett formulär riktigt och vet inte ens om hon är på rätt på plats. När jag kommer förbi första hindret måste jag hämta ut min väska och gå förbi säkerhetskollen. Jag måste ju ha ett formulär då också men det hade jag naturligtvis missat! Så tillslut stod jag och en till utlänning kvar sist och kämpade med det där förbaskade formläret. - Yes nu är jag klar! Går till incheckningsdisken nr 1 och där ska de helt plötsligt kolla min väska! Han började småprata och undra om jag kunde något på japanska och jag kände bara hur tiden rann iväg. Fan jag ska ju hinna med nästa flyg också! Han drar fram en pärm med en massa bilder på droger och frågar " do u have this, do u have this" Och en fråga, vem svarar ja på en sån fråga även om de har med sig något sånt? Han kollar igenom väskan, mer tid går och tillslut får jag gå och måste då upp en våning till inrikesflygen.
När jag kommer upp till våningen blir jag förvirrad. Incheckningsdiskar överallt men det står inte vilka flyg det gäller!! Jag frågar först en som jobbar där, hon pekar mot några diskar åt höger. Jag går dit och möts av en kille bakom disken. Undrar om allt är bra, - jo tack jag måste till fukuoka och det med 10:20 planet. Så fort jag säger det så upprepar han det med ett skratt! Jag kände bara att nu är det något fel. Han småskrattar och pekar på klockan, den är redan 10:10! Planet hade redan bordats och skulle åka närsomhelst. Naturligtvis tänkte jag! Naturligtvis var jag tvungen att missa ett plan. Hursomhelst hjälper han mig att boka om mig så att jag får ett 12:15 flyg istället. Var inte så farligt, kunde ha varit mycket värre! t ex att jag hade fått sitta där till 8 på kvällen och sedan fått flyga. Det värsta var att det var en kontaktperson som väntade på mig i fukuoka och dom hade ju fått tiden 11:45 som ankomsttid. Nu skulle jag komma 13:30. Jag hann inte ringa heller. Just då kändes det inte så bra.
Jag fick gå igenom en säkerhetskoll till innan jag kom ner till mitt sista stopp.
Sätter mittemot själva incheckningsdisken och en till kille (han jobbar i incheckning) kommer fram till mig. Frågar vart jag ska och att jag måste vänta lite. Han såg att jag var utlänning och tyckte synd om mig. iallafall, efter ett tag så får jag kliva på planet, ett litet proppeller plan, som tar mig till fukuoka!
Det blir som sagt mycket text nu eftersom jag inte har haft möjlighet att berätta något innan. Jag hinner inte berätta om min första dag men jag gör det så fort jag kan! Har tyvär inga bilder för dag ett heller men lovar att bilder kommer!
Saknar er alla och hoppas allt är bra! Håll tummarna för mig!
