Så lite tid kvar...
Sitter här med de bästa vännerna en tjej kan få! En kille också för den delen! Haha men ärligt, ( Ja, jag till och med skriver det ^^) de är de absolut bästa människorna, de finaste som finns! Jag vet inte vad jag skulle göra utan dom. Jag förstår inte att jag ska åka. Jag vet inte hur min hjärna fungerar. Snart åker jag!! Kommer sakna så många! Men fyra månader kommer gå fort!
Dags att räkna ner snart...
Nu börjar det närma sig!
Idag har vi fixat allt i lägenheten, den gapar tom. Fastighets skötaren ska komma på torsdag och kolla på den. Nu är det allt bäst att han kollar ordentligt också! Så mycket som vi har städat och plockat.
Idag har jag åkt till birsta för att kolla om min kabel till min laptop hade kommit men SJÄLVKLART inte. Jag måste få den innan jag åker för annars har jag ingen dator! Det funkar inte! Ska åka dit imorgon igen och gråta en skvätt och se till att de får så dåligt samvete att de ger mig en annan dator! Nåt måste hända och det är snart.
Har även köpt en resväska ( Fick låna en svart stor klumpig sak men hellre köpa en stor klumpig färgglad sak^^) som är lila och den rymmer x antal kilon. Vilket kommer behövas.
Sista dagen på jobbet imorgon! Det känns konstigt, att jag inte kommer åka berran fredag morgon utan istället åka flyget som ska ta mig till Japan. Kom ihåg nu Nisse protein drycken jag skulle ta med mig och visa hur vi i skandinavien... (punkt punkt punkt ^^ )
Nu ska det fortsättas packas! Inte kommer jag kunna somna än iallafall.
Det tar aldrig slut!
Det känns tomt på något vis. Det är så mycket nu att jag inte riktigt hinner känna efter så det känns inte så mycket...än. Jag vill få klart med allt nu, lägenheten och packningen tar sån tid! Alla prytlar i lägenheten tar aldrig slut! Lådor efter lådor packas och flyttas men ändå dyker det bara upp fler och fler grejer. Ett tag kändes det som om man hade flyttat i sömnen eftersom inga saker tycktes försvinna. Men nu! kan man till och med höra eko och då vet man att sakerna äntligen börjar försvinna.
Och vad ska man säga om packningen. Jag som tjej ( nu betyder det inte att alla tjejer är så) älskar mina kläder och skor. Och att behöva välja en fjärdedel av garderoben är rent ut sagt plågsamt. Men till slut så! Är lidandet över. Då sitter man äntligen på planet och kan bara se framåt ( Ja självklart kan man även se bakåt i planet men ni förstår vad jag menar^^ )
Nu ska jag fortsätta packa så man kanske kan se ett slut på eländet.
Tre dagar kvar!
Babysteps
Snart är det bara en vecka kvar. På fredag flyttar jag alla grejer från lägenheten. På söndag flyttar jag hem till föräldrarna. Jag kommer verkligen sakna lägenheten, och allt som den innebär.
MEN den här resan är mitt val och det är ingen idé att tänka negativt. Herregud det är BARA fyra månader. Kommer gå så fort att jag inte vill åka hem i slutet ^^ Jag kommer sakna alla så mycket! Så det är bäst att ni kommenterar och lämnar spår här så jag vet att ni inte har glömt mig! ^^
Packningen av alla saker går väldigt segt. Jag hittar alltid andra saker att göra istället för att just packa. Visst är det lustigt hur det kan bli? Att till och med DISK blir roligare än det man måste göra. Ska skärpa mig! Bara ta ett rum i taget.
Körsbär och rädsla
Idag är det den 13 januari, vilket betyder att det är 16 dagar kvar. På torsdag är det precis två veckor kvar.
Varför går det inte in i mitt huvud?
I snart ett år har jag föreställt mig hur det kommer att vara och hur det kommer kännas när jag landar i Japan men inget av det kommer kunna förbereda mig på vad som väntar.
Är jag stark nog?
Jag längtar efter känslan då jag får se körsbärsblommorna blomma för första gången, då jag får gå ut och andas in alla dofter från de alla matstånd som är kantade vid vägen, glädjen då jag kan göra mig förstådd för första gången. Aldrig har jag längtat efter något som får min mage att pirra samtidigt som ångesten lyser igenom.
Jag är livrädd.
Januari 2009
Den 30 åker jag och nu börjar resfebern sätta in. Har även betalat hela resan, totalt ca 75 000 för resa, boende och skola. Det svider lite i plånboken nu men pengar kommer och går. Just nu är de bara en siffra på skärmen, för jag tänker bara på vad som händer när jag kommer till Japan.
Jag har börjat packa och flytta lite saker nu. Det ekar i mitt rum, så tomt är det. Jag ska försöka göra det så snabbt och smärtfritt som möjligt denna flytt. Som att dra av ett plåster. Jag vill inte dra ut på det för då kommer det bara kännas mer. Vårt kapitel, härliga 2008 är över. Men ett nytt kapitel ska skrivas! Det ska bli helt otroligt. Jag kan inte ens sätta ord på hur jag känner just nu...
